Nyår i Jämtlandsfjällen

Efter julfirande med Micke, Matilda, Alice, Elsa och Wivan så packade vi bilen för färd mot Ede i Offerdal. Stugan väntade men tyvärr hade vi fått besked om att vattnet frusit så det var bara att ställa in sig på en något spartansk vistelse. Väl framme gjorde vi ändå ett försök att få igång vattnet med hjälp av värmekabeln och vilken lycka när vattnet kom igång (om än sprutande ur ett rör som sprungit läck). Efter lite fixande och lagande hade vi iallfall vatten och tillvaron blev genast lite lättare.....

Det var kallt i norrland. Temperaturen växlade mellan -5 C och -28 C. De "mildare" dagarna passade vi på att åka utför och de lite kallare dagarna tillbringade vi på isen. Idel åkarbrasor och ruscher på isen gick åt för att hålla värmen. Men vi fick fisk och fin sådan. När vi for hemåt var bilen packad med 18 rödingar i 0,8-1,3 kg klassen. Alla fiskar drog vi dock inte upp själva. Jämtlänningarna (de äldre) tyckte att barnen visade ett sådant engagemang och tålamod i kylan att de var värda lite extra rödingar som de glatt delade med sig av. Barnen kom även med på Landösjöns hemsida och här bredvid ser ni bilden.

Vi hade även en liten släktträff på Allmåsa värdshus efter en heldag i skidbacken. Trevligt umgänge och god mat. Vi gjorde en övernattning på Holiday Club i Åre med bad, bastuland och middag efter en dag i Åres liftsystem. Vidare fiskade vi sik på Landösjön. Vi var ensamma där vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att temperaturen visade på -22 C. Killen i fiskaffären där vi köpte maggot frågade om vi var turister när vi berättade att vi skulle ner på Musviken och fiska! Men vad gör man när man inte har tillgång till godbitarna året om?

Nyårsafton hade vi egentligen planerat en tur upp till Stensdalsstugan med turskidor men vi insåg att vi nog hade ett lite väl tight schema och kom överens om att vi sparar den turen till en annan gång. Varför inte en solig och skön vårdag i april framöver. Nu blev det skumpa och raketer i stugan vilket var nog så mysigt.

Topptur på Kebnekaise 2 114 möh

Fördelen när man bor några veckor ett stenkast ifrån fjällen (nåja 20 mil) är att man har tid att vänta in bra väder.
När vädret varit ostadigt en längre tid men plötsligt lovade klart och soligt var vi snabba att proviantera och packa våra ryggsäckar för avfärd mot Nikkaloukta och Kebnekaisefjällen. Oskar hade länge pratat om att han skulle vilja göra en toppbestigning av Sveriges högsta berg och nu var det äntligen dags.

Efter 14 km vandring och 5 km båtfärd stolpade vi in på Kebnekaise fjällstation. Det var kallt och blåsigt ute och det var skönt att sitta ner lite på stationen innan det var dags att gå ut och sätta upp tälten, laga mat och krypa till kojs.

Vi hade redan tidigare bestämt att Magnus, Oskar och Hans skulle göra ett toppförsök den första dagen medans jag och Filip skulle hålla till i och kring fjällstationen. Morgonen kom och vilket väder! Vindstilla, soligt och klart, en perfekt dag för en topptur.

Jag och Filip tog fram fjällfloran och samlade växter som vi sedan slog upp. Vi gick upp på husberget Kaipak med fin utsikt över fjällstationen och gick sedan och fikade på uteverandan till stationen. Framåt kvällen kom killarna tillbaka, trötta men nöjda efter en fantastisk dag på berget. Här kommer lite bilder från deras dag:

Dagen efter var vädret om möjligt ännu bättre och det var min tur att gå upp på toppen. Det blev en fantastisk dag som lätt blir nominerad till sommarens bästa. Efter fem timmars stigning så satt jag och njöt av utsikten på Sveriges högsta topp när en helikopter stannar strax nedanför. Ut kliver två grabbar och knallar de sista metrarna upp på toppen! Jag blev rätt paff men hade inte velat byta med dem, upplevelsen för mig består i den fysiska ansträngningen och sedan belöningen. Dessutom så var deras tid på toppen tidsbegränsad då piloten hade gett dem max tjugo minuter. Väl nere igen så gick vi och åt en tvårättersmiddag med en välförtjänt öl och jag var sådär härligt trött och nöjd som man är när man har varit ute en hel dag, underbart!

Det var mycket folk uppe på toppen den här dagen men eftersom jag startat tidigt från tältplatsen så var jag bland de första på toppen och kunde njuta en lång stund av den fantastiska utsikten. Med mig på toppen var tre fransmän som gått om mig på väg upp i jeans, t-shirt och plastpåsar (innehållande chips)!!! Här är bilden som en av killarna tog på mig.

Upplevelser i norr

Det här med regelbundet bloggande är väl inte riktigt min grej. Jag jobbar ju framför en dator hela dagarna och vill använda min tid till andra saker när jag kommer hem.

I sommar har jag varit datorfri, så skönt! Vi har varit i Norrland på semester och hjälpt mamma och pappa att snickra på sommarstugan. Det kommer att bli en mysig timmerstuga och folk i byn tycker att det kommer att bli byns finaste. I sommar har vi målat, lagt golvbjälkar och golv, dragit rör till avlopp och vatten plus lite annat smått och gott.
Pappa, Hans och Marie vid stugan.









Men det har inte bara varit jobb, är man i Norrland så får man passa på att göra allt det där som man längtar till resten av året. Fiska öring, röding och harr i de fina småsjöarna runt byn, åka till fjälls och vandra, tälta och laga mat på stormkök, fota och cykla mountainbike.

Mountainbike Riksgränsen-Rombacksbotn (15 km)
Första turen gick till Riksgränsen för mountainbikecykling på Rallarvägen ner till Rombacksbotn. En naturskön tur på ca 15 km i sluttande terräng. Under turen "tappar" man 500 höjdmeter!


Jag, Filip och Oskar framför Lapporten









Då båten från Rombacksbotn till Narvik endast går onsdagar och lördagar så hade vi inte så många dagar att spela på (den här turen åker man åt ett håll). På tisdagen landade vi således i Björkliden för lite uppvärmning (en cykeltur till Rallarkyrkogården), en smakfull middag och en god natts sömn på Björklidens fjällhotell innan onsdagens äventyr.

Onsdag morgon, regn. Vi äter frukost på hotellet och packar in grejorna i bilen, regn. Vi åker de tre milen till Riksgränsen och sitter kvar i bilen medans det regnar. Efter ett tag lättar det lite och vi byter om och gör oss iordning för avfärd. När vi väl hittat rätt stig så känner vi oss ändå ganska laddade, äntligen på väg! Filip är visserligen lite putt på att vi lovat att det bara är nedför så när minsta motlut kommer utbrister han bisters "bara nedför, javisst säkert". Efter ett tjugotal "bara nedför, javisst.... så blir det lite komiskt. När väl nedförsbackarna kommer (efter en mil) så får vi ligga på gnisslande bromsar och passa för rötter och stenar, inte så vilsamt det heller.

Första biten går i stenig och karg terräng, men snart övergår stigen i vacker fjällbjörkskog och när molnen lättar ser man fjällsidorna som avtecknar sig ner mot dalbotten. Vi intar vår lunch innan det brantare partiet på rallarvägen tar vid. När vi fortsätter kan vi nog inte föreställa oss vad som väntar. Det är brant, stenigt och trixigt. Magnus och Oskar kör på och jag och Filip cyklar försiktigt nedåt och sakta kommer vi närmare och närmare Rombacksbotn och den väntande båten.


Filip "bara nedför, javisst säkert"

Tiden börjar rinna ifrån oss och när det bara är en halvtimma kvar tills båten avgår och vi inte har riktig koll på hur långt vi har kvar så bestämmer vi att Magnus och Oskar åker i förväg och håller båten (nästa båt går på lördagen). Filip och jag pinnar på så snabbt vi bara vågar och fem minuter över fyra (avgång 16.00) rullar vi över rampen till båten. Bra jobbat och speciellt av barnen som kämpar på otroligt bra. Hoppas att de kommer att uppskatta minnena av alla uteaktiviteter som vi drar ut dem på. Det var inte länge sedan som Oskar utbrast "jag vill inte vara född i den här skogsfamiljen".

Båtromans på Hövern

Vi har en båt, en Ryds 435 GT. Vår båt gillar när vattnet ligger stilla och blankt. Då kan båten dra gasen i botten och glida fram över ytan utan hopp, skutt och stänk.

En sådan helg gav vi oss iväg. Innan vi satte oss i vår fullpackade båt åt vi gourmetpizza på stranden (lax, pepparrot och ruccollasallad). Mat lagad utomhus smakar alltid så gott.

Eftermiddagen var varm och efter en stund i vår båt hittade vi snart en fin lägerplats med läge för kvällssol och vacker solnedgång. Vi slog upp tältet och barnen fiskade. Oskar lyckades med konststycket att fånga kvällens fulaste fisk, men oj så nöjd han var.

Efter maten (färskpotatis och fläskfile på muurika) var det dags för kvällsfisket. En gädda hamnade på Oskars krok och efter lite fotografering så släppte vi tillbaka den bredvid båten.

En underbar helg inte bara i vår båts smak utan även i familjens.

Äntligen vår

Valborgsmässoafton, en något kylig kväll vid brasan intill Roxens strand men en fin kväll med klart väder och vacker solnedgång. Vi har bjudit över Kim, Linda, Jocke och Linda med familjer. Oskar och Lucas fastnade direkt vid fotbollsplanen, Filip och Fanny kastar pinnar i brasan och Fabbe hittar till sin förtjusning ett fikastånd där han köper festis och bulle. Nu är äntligen våren här och sommaren på gång. Vädret hittills har varit nästan osannolikt bra med sol och upp emot 20 grader. Detta har medfört att allt i trädgården har exploderat. Vårt vackra magnoliaträd blommade över på bara en vecka och vi har redan klippt gräset tre gånger!! Pessimisten i oss knackar på axeln och säger att "med så här bra väder nu så kan inte sommaren bli annat än kall och regnig", men vi puttar ner honom från axeln och intalar oss själva att det kommer att vara för evigt. Lite regn skulle i och för sig inte vara så dumt då det är väldigt torrt i backen och växterna behöver verkligen få dricka sig otörstiga.

Fluffig kallsnö i Vemdalen

Vecka 11 var det dags för ett break från jobb, skola och vardag. Jag, Magnus, Oskar och Filip hade bokat en stuga med Helene, Peter, Anton och Otto i Vemdalen.

Det var mycket snö när vi började komma norröver, från barmark till 1 m snö på bara 60 mil, häftigt.

Stugan vi klev in i var inte bara en "vanlig" stuga förstod vi snart på de förtjusta ropen från barnen. Ett timrat hus mer än en stuga med öppet upp till nock, braskamin, bastu och ett mysigt loft för barnen att husera på. Synd att vi bara bokat 5 dagar och inte 1 månad...

Till skidbacken tog vi oss genom att knäppa på skidorna utanför husknuten och ömsom gå och ömsom glida. Lite draghjälp satt skönt ibland tyckte barnen, men man kunde ju önska att de var lite mer sammarbetsvilliga ;) (se bild). Skönt att kunna ställa bilen som bara blev mer och mer insnöad ju längre veckan gick. Att åka skidor till backen har ju sina fördelar, som att fylla en liten termos med vinglögg att ta fram vid vilopausen.

Barnen var först i backen och sist hem. Ja, snacka om att vi åkte skidor, både i och off pist. Vi tyckte att vi hade ett bra upplägg när vi bestämde att vi skulle träffas längst ner så att de som ville kunde åka pist och de som ville kunde åka i skogen....ända tills det inte kom någon Oskar och Filip på bra länge. Jag åkte upp och tog ett åk till för att kolla om de fastnat i skogen, men inte....nere igen och fortfarande inte några barn. Efter ytterligare 10 minuter kommer Oskar bärande på sina och Filips skidor med lillebror i släptåg. Det visade sig att de åkt in i skogen och Filip som åkt först åkt längre och längre bort från pisten. Oskar som åkt efter hade ropat men inte haft något annat val än att åka efter lillebror i en hisnande färd mellan gran och tall. Stopp hade det tagit när de nått landsvägen och där var det som sagt bara att ta av sig skidorna och traska mot liften igen.....ja se ungar, mycket ska man vara med om (inte helt utan en viss oro i magen).

En skön scen är när vi tar med barnen ner i en röd pist och Otto stannar vid en brant och sakligt utbrister: - Anton, nu är det kört för oss. En stund senare kommer nästa kommentar - Allt handlar om att överleva. Sköna ungar som tar sig an nya utmaningar.

Skiddagarna tog slut lite för fort men om vi stannat längre hade vi fått lägga in en vilodag för utpumpade och darriga ben.
Torsdag kväll åkte Helene med familj hemåt och vi drog vidare 16 mil till stugan i Jämtland. Där blev det rödingfiske (utan napp) och skidåkning i Allmåsa innan hemresa till våren.

Skridskotider!

Så äntligen fick vi en vinter med möjlighet till fin skridskoåkning. Inte nog med att det är fina isar, det finns mycket att välja på då de flesta sjöar är åkbara (tyvärr inte Vättern ännu).

I helgen var jag, Magnus och barnen ute på Hövern. Ryggsäckarna var proppfulla då vi förutom extrakläderna, renfällen, den varma chokladen, äggsmörgåsarna och de nybakta kanelbullarna även hade med oss bandyklubbor, bollar, isborr, pimpelspön och draglådor!!!

Efter en lagom lång skridskotur ut till en liten ö där vi tidigare stött på pimplare packade vi av oss grejorna och provade fiskelyckan. Först drog Magnus en fin aborre och sedan var det min tur med en något större =). Oskar provade en liten stund utan resultat medans Filip pysslade med bandyklubba och boll istället. (Filip fick ju en röding på 1,5 kg för några veckor sedan så småborrarna lockade väl si så där....)

När vi kom hem eldade vi på badtunnan som blev lagom varm att krypa i när vi hade ätit middag och spelat några omgångar med kort.

En dag helt i min smak!