Fluffig kallsnö i Vemdalen

Vecka 11 var det dags för ett break från jobb, skola och vardag. Jag, Magnus, Oskar och Filip hade bokat en stuga med Helene, Peter, Anton och Otto i Vemdalen.

Det var mycket snö när vi började komma norröver, från barmark till 1 m snö på bara 60 mil, häftigt.

Stugan vi klev in i var inte bara en "vanlig" stuga förstod vi snart på de förtjusta ropen från barnen. Ett timrat hus mer än en stuga med öppet upp till nock, braskamin, bastu och ett mysigt loft för barnen att husera på. Synd att vi bara bokat 5 dagar och inte 1 månad...

Till skidbacken tog vi oss genom att knäppa på skidorna utanför husknuten och ömsom gå och ömsom glida. Lite draghjälp satt skönt ibland tyckte barnen, men man kunde ju önska att de var lite mer sammarbetsvilliga ;) (se bild). Skönt att kunna ställa bilen som bara blev mer och mer insnöad ju längre veckan gick. Att åka skidor till backen har ju sina fördelar, som att fylla en liten termos med vinglögg att ta fram vid vilopausen.

Barnen var först i backen och sist hem. Ja, snacka om att vi åkte skidor, både i och off pist. Vi tyckte att vi hade ett bra upplägg när vi bestämde att vi skulle träffas längst ner så att de som ville kunde åka pist och de som ville kunde åka i skogen....ända tills det inte kom någon Oskar och Filip på bra länge. Jag åkte upp och tog ett åk till för att kolla om de fastnat i skogen, men inte....nere igen och fortfarande inte några barn. Efter ytterligare 10 minuter kommer Oskar bärande på sina och Filips skidor med lillebror i släptåg. Det visade sig att de åkt in i skogen och Filip som åkt först åkt längre och längre bort från pisten. Oskar som åkt efter hade ropat men inte haft något annat val än att åka efter lillebror i en hisnande färd mellan gran och tall. Stopp hade det tagit när de nått landsvägen och där var det som sagt bara att ta av sig skidorna och traska mot liften igen.....ja se ungar, mycket ska man vara med om (inte helt utan en viss oro i magen).

En skön scen är när vi tar med barnen ner i en röd pist och Otto stannar vid en brant och sakligt utbrister: - Anton, nu är det kört för oss. En stund senare kommer nästa kommentar - Allt handlar om att överleva. Sköna ungar som tar sig an nya utmaningar.

Skiddagarna tog slut lite för fort men om vi stannat längre hade vi fått lägga in en vilodag för utpumpade och darriga ben.
Torsdag kväll åkte Helene med familj hemåt och vi drog vidare 16 mil till stugan i Jämtland. Där blev det rödingfiske (utan napp) och skidåkning i Allmåsa innan hemresa till våren.