Upplevelser i norr

Det här med regelbundet bloggande är väl inte riktigt min grej. Jag jobbar ju framför en dator hela dagarna och vill använda min tid till andra saker när jag kommer hem.

I sommar har jag varit datorfri, så skönt! Vi har varit i Norrland på semester och hjälpt mamma och pappa att snickra på sommarstugan. Det kommer att bli en mysig timmerstuga och folk i byn tycker att det kommer att bli byns finaste. I sommar har vi målat, lagt golvbjälkar och golv, dragit rör till avlopp och vatten plus lite annat smått och gott.
Pappa, Hans och Marie vid stugan.









Men det har inte bara varit jobb, är man i Norrland så får man passa på att göra allt det där som man längtar till resten av året. Fiska öring, röding och harr i de fina småsjöarna runt byn, åka till fjälls och vandra, tälta och laga mat på stormkök, fota och cykla mountainbike.

Mountainbike Riksgränsen-Rombacksbotn (15 km)
Första turen gick till Riksgränsen för mountainbikecykling på Rallarvägen ner till Rombacksbotn. En naturskön tur på ca 15 km i sluttande terräng. Under turen "tappar" man 500 höjdmeter!


Jag, Filip och Oskar framför Lapporten









Då båten från Rombacksbotn till Narvik endast går onsdagar och lördagar så hade vi inte så många dagar att spela på (den här turen åker man åt ett håll). På tisdagen landade vi således i Björkliden för lite uppvärmning (en cykeltur till Rallarkyrkogården), en smakfull middag och en god natts sömn på Björklidens fjällhotell innan onsdagens äventyr.

Onsdag morgon, regn. Vi äter frukost på hotellet och packar in grejorna i bilen, regn. Vi åker de tre milen till Riksgränsen och sitter kvar i bilen medans det regnar. Efter ett tag lättar det lite och vi byter om och gör oss iordning för avfärd. När vi väl hittat rätt stig så känner vi oss ändå ganska laddade, äntligen på väg! Filip är visserligen lite putt på att vi lovat att det bara är nedför så när minsta motlut kommer utbrister han bisters "bara nedför, javisst säkert". Efter ett tjugotal "bara nedför, javisst.... så blir det lite komiskt. När väl nedförsbackarna kommer (efter en mil) så får vi ligga på gnisslande bromsar och passa för rötter och stenar, inte så vilsamt det heller.

Första biten går i stenig och karg terräng, men snart övergår stigen i vacker fjällbjörkskog och när molnen lättar ser man fjällsidorna som avtecknar sig ner mot dalbotten. Vi intar vår lunch innan det brantare partiet på rallarvägen tar vid. När vi fortsätter kan vi nog inte föreställa oss vad som väntar. Det är brant, stenigt och trixigt. Magnus och Oskar kör på och jag och Filip cyklar försiktigt nedåt och sakta kommer vi närmare och närmare Rombacksbotn och den väntande båten.


Filip "bara nedför, javisst säkert"

Tiden börjar rinna ifrån oss och när det bara är en halvtimma kvar tills båten avgår och vi inte har riktig koll på hur långt vi har kvar så bestämmer vi att Magnus och Oskar åker i förväg och håller båten (nästa båt går på lördagen). Filip och jag pinnar på så snabbt vi bara vågar och fem minuter över fyra (avgång 16.00) rullar vi över rampen till båten. Bra jobbat och speciellt av barnen som kämpar på otroligt bra. Hoppas att de kommer att uppskatta minnena av alla uteaktiviteter som vi drar ut dem på. Det var inte länge sedan som Oskar utbrast "jag vill inte vara född i den här skogsfamiljen".